Hej.

Jag vill inte att min blogg ska bli en klagoblogg, men det är svårt att skriva om det bra sakerna när det inte känns bra inuti. Min "höstdepression" tycks inte ge med sig och jag känner mig så jätte trött. Jag fasar att behöva gå tillbaka till skolan i morgon, hur ska jag klara det här? Jag har mått dåligt förut pga olika saker men det var väldigt längesen jag mådde så här dåligt. Vissa dagar vill jag bara lämna allt och gå min väg. Men vart ska jag ta vägen? Jag vill inte lämna mina barn, jag vill inte må så här. Det är ett under att jag har lyckats bita ihop den här veckan och ta hand om barnen. Men mer än så har det inte varit.

Jag funderar just nu på att ringa till vårdcentralen imorgon så att jag kan få prata med någon.

Jag tror alla runt om mig har väldigt svårt att förstå vad som händer, eftersom det här inte syns på utsidan. Jag är inte heller den som öppnar upp mig för alla och berättar hur jag mår, men jag har försökt få min sambo att förstå, genom att skicka sms när jag mår som värst. Tyvärr så förstår han inte ändå, och tror att det kan vara pms.

Jag har ett brus i min hjärna, ett brus som gör att jag inte kan tänka som jag brukar. Ett brus som gör mig otroligt trött. Jag sover så fort jag får chansen och blundar för alla måsten jag har. Jag trodde det skulle bli bättre, men det blir inte bättre och jag inser nu att jag måste ta hjälp utifrån. Men jag vet inte om jag ska testa att gå till skolan imorgon och se om det blir lite bättre eller om jag ska ringa vårdcentralen och få en tid först?

Förlåt att min blogg just nu enbart består av deppinlägg, men det är svårt att skriva om annat när man mår så dåligt som jag gör just nu.

Kram